Fantasi & verklighet
På den här sidan kan du som är nyfiken på vad som är verklighet i boken ”Porten till Bagahus: Tredje äventyret” och lära dig lite mer om vår historia.
Flera av händelserna och karaktärerna från ”Andra äventyret”, återkommer som Kirsten Munk (drottningen), Christian IV (kungen), Vibeke Kruse och framför allt prinsessan Anne. Läs mer om dem på sidan om Andra äventyret.
Häxprocesserna
Boken utspelar sig i augusti år 1633 och då hade ännu inte den värsta tiden under häxprocesserna som kom att kallas ”Det stora oväsendet” brutit ut. Det var först under andra hälften av 1600-talet som häxhysterin kom till Sverige. Häxprocesserna hängde samman med stormaktstidens kontrollsamhälle där kyrkan hade en viktig roll. Till en början fick den som utövade ”vit” magi som till exempel för att bota sjukdom, inga hårda straff. Medan ”svart” magi som skadade eller förstörde ansågs vara kopplat till djävulsdyrkan straffades hårdare. Men med tiden ändrande man synsättet och ansåg att både vit och svart magi handlade om samröre med djävulen och började straffa dem lika hårt.
Under 1700-talet förekom bara några enstaka häxjakter och 1779 togs trolldomsparagrafen bort från lagboken.
Det finns dokumenterade häxprocesser från Kungälv redan år 1629 där flera kvinnor dömdes för häxeri.
Trolldomskommissionen
Trolldomskommissionen tillkom inte förrän i augusti år 1669. I rättegångarna vittnade barn och vuxna om hur utpekade kvinnor, och ibland män, blivit besatta av djävulen. Ett vittnesmål och ett uppvisat födelsemärke (som kunde tolkas som ett djävulsmärke) kunde räcka för att döma någon för häxeri.
Bilden till vänster är från Trolldomskommissionen i Bohusläns rannsakningsprotokoll 1669-1670. Du kan bläddra i det här.
Fader Laurentius
Prästen Laurentius Horneaus fanns på riktigt och spelade en framträdande roll i de omfattande häxprocesserna i andra delar av landet än just i Kungälv. Han var verksam i Torsåker och andra orter i Ångermanland under 1668-1676 när häxprocesserna pågick som mest. Laurentius fick i uppdrag av kyrkoherden i Torsåker, Johannes Wattrangius, att försöka spåra upp alla häxor i pastoratet. Han deltog villigt i arbetet med att utpeka misstänkta häxor och förhöra vittnen under häxprocessen och kallades ”den onde kaplanen”.
(Bilden är AI-genererad)
Häxhammaren
Med hjälp av boken Häxhammaren skulle trolldomen avslöjas och bekämpas. Boken var författad av två munkar och kom ut i mer än fyrtio upplagor mellan 1487 och 1669. I boken gavs tips på hur man skulle avslöja en häxa.
Häxprov
Vattenprovet utfördes troligen ungefär så som det beskrivs i boken: Den anklagades händer och fötter binds ihop med rep och sänks ner i vatten. Om hon flyter är hon en häxa eftersom djävulen hjälper henne att flyta. Om den anklagade sjönk och drunknade så var hon eller han oskyldig och skulle hedras med en kyrklig begravning.
Ett annat sätt att avslöja en häxa är att klippa av henne allt hår för att hitta ’Stigma diaboli’ – djävulsmärken. Det sades att en pakt med djävulen lämnade tydliga märken efter sig, det kunde se ut som ett helt vanligt födelsemärke, ett ärr eller liknande.
Galgholmen
Ön finns på riktigt men heter egentligen Tjuvholmen. Dit togs brottslingar med roddbåt för att hängas upp på galgbacken. Det värsta straffet var att de inte fick begravas i vigd jord på kyrkogården, utan under en sten på holmen. Det var främst tjuvar och mördare som togs dit, troligtvis inte så många häxor. Det skulle var för besvärligt att göra upp bål här ute på holmen. Men de anklagade häxorna satt i tornet Fars Hatts fängelsehåla och häxbålen ska ha tänts någonstans väster om stan.
Stormen
I augusti 1633 rasade en storm som beskrivs så här i gamla redogörelser:
Middagstiden upkom et svart moln, hvaraf hördes åska, hvilken tiltog til kl. 3 e. m. Ifrån detta moln föll et starkt regn blandadt med hagel, stora fom Hasselnötter. Strax derpå upsteg Orcanen med et hiskeligt brak ifrån S. icke olik en Hummel-drum, hvilken kringfördes eller kringvältades och framföre flögo spilror liksom svarta foglar. I Rapstads Kyrkoherde-gård bortblåstes et tak; men sedermera gick Orcanen til Kårestads Storgård, och kullslog på vägen en Ek, famt afref tvenne tak med sådant brak, at ingen vågade sig ut för at se derefter.
Den här stormen härjade visserligen i Östergötland men vi flyttade den till Kongelf.
Myntet
Så här såg myntet ut som Ebba hittade, fast årtalet var 1633. Arkeologiska fynd lag på att anmäla fornfynd till Länsstyrelsen, även om man hittar dem i sin egen trädgård.
Modellen över Bagahus slott & dockorna
När Ebba, Carl och Douglas är inne i tornet Fars Hatt så tittar de på en modell över Bagahus slott och två dockor som ska föreställa Christian den fjärde och Kirsten Munk. De finns på riktigt. Även tygveporna som hänger på väggarna i tornet och berättar om fästningens historia finns på riktigt. Och så klart fängelsehålan. Men den kan du läsa mer om här. Det går också upp en trappa till det övre tornrummet där Vincent befann sig under sitt två dagar långa straff.
Ingången till lönngångarna
Det finns faktiskt en sten i muren på den plats som beskrivs i böckerna som har en liknande form som den magiska stenporten och sticker ut lite längre än de andra. Kan du se den på bilden?
Kvinnor till sjöss
Det finns inget dokumenterat om kvinnor som gick till sjöss på 1600-talet eftersom förbud och sociala normer inte till lät det. Men det är mycket möjligt att det fanns kvinnor som reste i hemlighet, till exempel som förklädda. Den första kvinnan som vi vet reste förklädd till man var franska Jeanne Baret år 1766. Hon ändrade sitt förnamn till den manliga varianten av sitt namn: Jean.
Bilden ska föreställa henne.